出典:Wiktionary
Equivalent to on- + hātan.
| infinitive | onhātan | tō onhātanne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | onhāte | onhēt, onheht |
| 2nd-person singular | onhǣtst, onhātest | onhēte, onhehte |
| 3rd-person singular | onhǣt, onhāteþ | onhēt, onheht |
| plural | onhātaþ | onhēton, onhehton |
| subjunctive | present | past |
| singular | onhāte | onhēte, onhehte |
| plural | onhāten | onhēten, onhehten |
| imperative | ||
| singular | onhāt | |
| plural | onhātaþ | |
| participle | present | past |
| onhātende | onhāten | |