出典:Wiktionary
From be- + gnagan.
| infinitive | begnagan | tō begnagenne |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st-person singular | begnage | begnōh |
| 2nd-person singular | begnæġ(e)st | begnōge |
| 3rd-person singular | begnæġ(e)þ | begnōh |
| plural | begnagaþ | begnōgon |
| subjunctive | present | past |
| singular | begnage | begnōge |
| plural | begnagen | begnōgen |
| imperative | ||
| singular | begnag | |
| plural | begnagaþ | |
| participle | present | past |
| begnagende | pp=begnagen | |